Dvärgar har också varit små

Kort och koncist: En samling dvärgar hålls inspärrade på en anstalt, en dag bestämmer de sig för att göra uppror och under 96 minuter lever de om medan föreståndaren barrikaderat sig på kontoret i väntan på polis.

Vid en första anblick av Dvärgar har också varit små väcks frågeställningen, vad vill Herzog? På omslaget kan man läsa att filmen är "en dråplig metafor över frigörelsen av den mänskliga naturen", själv slits jag mellan huruvida det är politiskt korrekt att skratta eller inte. Alla skådespelare i filmen är dvärgar och allt de gör är att sätta eld på saker, plåga djur, jävlas med varandra, med föreståndaren och med två blinda dvärgar. Oftast samtidigt som de skrattar högljutt och skriker "fechte, fechte!".

Herzog har en viss dragning till särpräglade individer och jag kapitulerar inför hans filmskapande. Dvärgar har också varit små är vansinnig och helt klart fascinerande, jag gillar den, men ifall den är bra eller ej låter jag vara osagt.

Instängd

Idag promenerade jag tillsammans med Maggan och syster till Hemmakväll för att hyra film. Efter ungefär en halvtimmes vankande mellan videohyllorna kunde vi konstatera att vi inte var i stånd till att se Du levande och som oftast när jag hyr film med vänner (läs: hyr) slutar det med anspråkslös underhållning. Den här gången hamnade valet på Instängd eller The Descent som är originaltiteln. Instängd går från klaustrofobisk äventyrsfilm till skräck (med alla klassiska skrämselmoment) för att sedan avsluta med ren och skär splatter.

Instängd är skräck när det är som bäst och hela filmen bärs upp av sex kvinnliga skådespelare. Ni som inte sett Instängd kan sluta läsa nu. Den enda mannen dör några minuter in i filmen och jag älskar hur den inledande bilkrocken använder våldet på ett effektivt sätt. Den egentliga chocken ligger inte i att förarens huvud penetreras av ett järnrör utan snarare i att vi som åskådare hinner reagera på vad som komma skall innan personerna i filmen. Som tidigare påpekats från ett flertal håll så påminner Instängd under sina bästa stunder om Alien, fast under jord. Det dröjer en bra stund innan monstrena dyker upp men Instängd är tillräckligt engagerande för att man både en och två gånger ska hinna glömma att det kommer monster överhuvudtaget. Twisten som infinner sig då man tror att Sarah (Shauna MacDonald), som enda överlevande, lämnat grottan bidrar till ett ödesmättat slut och fungerar förhållandevis bra i jämförelse med alla andra twister i samtida skräckfilmer.

En direkt uppföljare med titeln The Descent: Part 2 är under produktion och som manusförfattare står delvis regissören till Eden Lake, James Watkins.

Eden Lake

Jag såg Eden Lake första gången för någon månad sedan under Stockholms filmfestival och efter dagens omtitt infinner sig precis samma känsla av tröstlöshet som under visningen på Horror Night. Även den här gången lyckas jag med att bortse från de logiska luckorna och det klyschiga kärlekstramset. I Eden Lake råkar ett par under en romantisk helg i konflikt med ett gäng lantisungdomar från ett slutet samhälle och spänningarna eskalerar till en mardröm som vägrar ta slut. Jag köper scenariot och Eden Lake gör ett starkt intryck på mig. Det här är så långt ifrån "feelgood" man kan komma och genom hela filmen sitter jag upprörd och hoppas på att snorungarna ska dö, en efter en...

The Mist

Från många håll har mycket gott sagts om The Mist och som följd av detta föreföll det sig naturligt att se den efter att nyligen ha sett Carpenters Dimman. Men tillskillnad från både Dimman och The Fog så är The Mist mer trogen Stephen Kings förlaga. Efter en storm täcks den lilla staden Maine av dimma som snart visar sig innehålla oförklarliga väsen. David (Thomas Jane) och hans son blir strandade i en stormarknad tillsammans med en massa folk som åkt dit för att införskaffa förnödenheter. Tankarna förs snabbt till Dawn of the Dead, ett antal inlåsta människor med ett utomstående hot leder till masshysteri och paranoia som slutligen vänder folk emot varandra. The Mist faller på de taskigt animerade monstrena som döljer sig i dimman, de exponeras för mycket och filmen hade vunnit på att behålla dem i det fördolda.

The Mist är spännande lördagsunderhållning som trotts den omtalade upplösningen fort glöms bort. Collector's Edition DVD:n ska innehålla en svartvit version av filmen och kanske gör den monstrena mer acceptabla.

5 x Bruce Lee

Det fanns en tid då äkta män löste sina dispyter med knytnävarna, då japanerna ansåg att kineser hade fel hudfärg och då kvinnor förstod sin plats som underordnade i samhället. I den tid där auktoriteter alltid verkade lysa med sin frånvaro var ingen bättre på att hantera konflikter än Bruce Lee.

Sedda filmer är följande; The Big Boss, Fist of Fury, Way of the Dragon, Game of Death och The Tower of Death.

Man måste nästan uppskatta fenomenet Bruce Lee för att fullt uppskatta dessa filmer. Skådespeleriet är många gånger under all kritik och man får ha i bakhuvudet att handlingen ofta kretsar kring att Lee ska få en anledning att hävda sig.

Av de fem sedda filmerna så håller The Big Boss måttet bäst. Jag gillar hur den bygger upp förväntningarna på Bruce Lee genom att spara det bästa till sist. Way of the Dragon håller också en jämförelsevis hög kvalitet och här återfinns den kultförklarade slagsmålsscenen mot Chuck Norris. Vid tidpunkten för Way of the Dragon hade Lee drabbats lite av hybris och han gör här allt från att skådespela till att skriva manus, regissera och producera filmen. Mindre imponerande men ändå helt okej är Fist of Fury och Game of Death. Den senare var också den film där Lees mystiska död inträffade precis under produktionen. Game of Death fick färdigställas av det material man hunnit spela in och huvudpersonen Billy Lo spelas därmed av två personer. Sist ut är The Tower of Death även känd som Game of Death 2. Tänkt som en hyllning till Bruce Lee så har man satt ihop en långfilm beståendes av material från en rad olika källor. Resultatet är ett hopkok där Bruce Lee knappt är med eller där en fejkad Lee döljs av skuggor. Han är helt klart förtjänt av ett bättre avslut än The Tower of Death.

Dessa filmer håller kanske inte samma standard som dagens filmer i genren, men faktum är att Bruce Lee har en imponerande stil och karisma och som en av 70-talets största actionstjärnor så tillhör kampsportsgenren honom, alla andra är billiga kopior!

Dimman

John Carpenter har en fallenhet för att bygga upp en suggestiv stämning i sina filmer genom att låta handlingsförloppet utvecklas i ett sakta tempo. Dimman är en stämningsfull spökfilm utan onödigt effektsökeri. Spökpiraterna döljer sig i Dimman men vi får aldrig se mycket av dem. Carpenter gjorde Dimman efter Alla helgons blodiga natt men innan The Thing, den hamnar således mittemellan två tidlösa skräckklassiker. Den här filmen ska inte ha legat Carpenter allt för varmt om hjärtat och det ska vara anledningen till att han gick med på nyinspelningen 25 år senare.

Jag blev lite konfunderad över Jamie Lee Curtis roll, jag tror inte hon gör något som helst av betydelse och då talar vi ändå om kvinnan som spelade huvudrollen i Alla helgons blodiga natt.

The Cube

Årets inledande film är inget annat än tämligen intressant TV-film från 1969 regisserad och skriven av Jim Henson, ni vet dockspelaren bakom grodan Kermit och resten av Mupparna. I The Cube vaknar en man upp i en mystisk kub utan någon som helst förklaring till varför eller hur han hamnat där. Kuben har ingen direkt synlig utgång men ett antal absurda karaktärer kan fritt röra sig in och ut ur kuben medan mannen i fråga är oförmögen att ta sig ut. Man kan se att Vincenzo Natali anspelat på den här filmen i den senare Cube från 1997. Men medan Natalis film nyttjar fällor och kreativa sätt att döda folk på så berör Hensons film existentiella frågor och paradoxer i en surrealistisk Monty Python atmosfär.

The Cube är en av Hensons allra tidigaste filmer och i högsta grad underhållande med tanke på dess minimalism. Den var ursprungligen en del i programserien Experiments in Television som visades på NBC under slutet av 60-talet men verkar nu för tiden relativt bortglömd. The Cube finns faktiskt att beskåda här och jag tycker definitivt ni ska kika på den här föregångaren till alla filmer men människor som vaknar upp på konstiga ställen.