Instängd

Idag promenerade jag tillsammans med Maggan och syster till Hemmakväll för att hyra film. Efter ungefär en halvtimmes vankande mellan videohyllorna kunde vi konstatera att vi inte var i stånd till att se Du levande och som oftast när jag hyr film med vänner (läs: hyr) slutar det med anspråkslös underhållning. Den här gången hamnade valet på Instängd eller The Descent som är originaltiteln. Instängd går från klaustrofobisk äventyrsfilm till skräck (med alla klassiska skrämselmoment) för att sedan avsluta med ren och skär splatter.

Instängd är skräck när det är som bäst och hela filmen bärs upp av sex kvinnliga skådespelare. Ni som inte sett Instängd kan sluta läsa nu. Den enda mannen dör några minuter in i filmen och jag älskar hur den inledande bilkrocken använder våldet på ett effektivt sätt. Den egentliga chocken ligger inte i att förarens huvud penetreras av ett järnrör utan snarare i att vi som åskådare hinner reagera på vad som komma skall innan personerna i filmen. Som tidigare påpekats från ett flertal håll så påminner Instängd under sina bästa stunder om Alien, fast under jord. Det dröjer en bra stund innan monstrena dyker upp men Instängd är tillräckligt engagerande för att man både en och två gånger ska hinna glömma att det kommer monster överhuvudtaget. Twisten som infinner sig då man tror att Sarah (Shauna MacDonald), som enda överlevande, lämnat grottan bidrar till ett ödesmättat slut och fungerar förhållandevis bra i jämförelse med alla andra twister i samtida skräckfilmer.

En direkt uppföljare med titeln The Descent: Part 2 är under produktion och som manusförfattare står delvis regissören till Eden Lake, James Watkins.