Eden Lake

Jag såg Eden Lake första gången för någon månad sedan under Stockholms filmfestival och efter dagens omtitt infinner sig precis samma känsla av tröstlöshet som under visningen på Horror Night. Även den här gången lyckas jag med att bortse från de logiska luckorna och det klyschiga kärlekstramset. I Eden Lake råkar ett par under en romantisk helg i konflikt med ett gäng lantisungdomar från ett slutet samhälle och spänningarna eskalerar till en mardröm som vägrar ta slut. Jag köper scenariot och Eden Lake gör ett starkt intryck på mig. Det här är så långt ifrån "feelgood" man kan komma och genom hela filmen sitter jag upprörd och hoppas på att snorungarna ska dö, en efter en...